Jag trodde väl aldrig att jag skulle hamna i Sydamerika. Sydamerika som vi läser om i nyheterna då det handlar om droger, folkvandringar och kupper. Men på min födelsedag satt vi, jag och min man Jonas på planet till Guayaquil i Ecuador tack vara Missionsgruppens tanke och förslag att skicka ut pastorn i missionens liv och arbete.

Vad bär jag med mig? Människor, möten, samtal, handslag, vyer, natur och kultur. Det är den korta sammanfattningen. Men den rymmer ju så mycket mer. Synintryck, lukter, känslor och nåd. Vi landade i Ecuadors största stad Guayaquil. Värmen slog emot oss. Där mötte Petter Hermansson oss. Efter några timmars bilresa genom stad och byar kom vi till MonteChristi, vid kusten, där Hermanssons bor och som blev vår bas i några dagar. De tog med oss ut i sitt arbete.

Vi var på pastorssamling där Petter har ett mentorsuppdrag. Jag lyssnade på kollegornas berättelser. Mycket liknar det jag själv står i, annat är annorlunda. Vi talade om utbildning, fortbildning, lön och arbetstid, vad vi saknar, hoppas på och står i. Gruppen bestod av män. Det är svårare att vara pastor och kvinna i Ecuador, även om de också finns och verkar.

Vi fick uppleva projektet ”Vingar till frihet” – där man jobbar med och mot våld i nära relationer. Alma, Paola och Andrea tog mig med på föreläsningar. Det här är ett jobb som inte är helt riskfritt. Det är bara att konstatera! Vi var med på en skola i Manta med flera tusen elever i högstadieålder där man med hjälp av unga volontärer från församlingarna mötte ungdomar och talade om sunda relationer, om kontroll och våld i hemmen. Värderingsfrågor med andra ord. En del av de modiga vågade sig fram och pröva sin engelska på mig och Jonas.

Vi fick resa genom landet upp till huvudstaden Quito med Petter. Se landet, dess fantastiska natur, de otroliga odlingar som finns av grönsaker och frukt. Vi upplevde staden. Hann med allt från linbana upp till 4100 m höjd och den tunna luft som fanns där, till Kulturhuset och en stark dansföreställning med entusiastisk publik, till Sverige-huset där vi sov i långkalsonger och yllesockor under tre täcken, punktering på bilen och gudstjänstfirande med tårta då ”pastorernas dag ” strax därpå inföll.

Jonas lämnade oss och vände hem, och Petter och jag fortsatte till Cayambe, högre upp i Anderna där APG29 höll till. Ca 30 ungdomar från Sverige, Tyskland, Ecuador och Nicaragua. Jag undervisade några dagar kring temat ”bön”. Levde med ungdomarna, fick möta kollegor även där, dela tro och liv. Jag fick möjligheten att dela min egen livsresa och trons resa med ungdomarna. Jag hörde om deras liv, tro, vad de upplevt under kursen och hur det påverkat dem. Rika dagar!

Jag trodde väl aldrig att jag skulle hamna i Sydamerika, men så blev det. Gud använder ständigt, om vi så vill, det vi har och är som kristna och människor. Det är värt att hålla i minnet.

                                                                                            Anna Lena Evehäll