Midsommarhumla, av Göran Greider

Nej, det är inte alls otroligt att Gud är en humla.
Utrota denna humla och den ska hämnas med sin mäktiga frånvaro.

Tung och gammaltestamentlig tumlar den runt i trädgården.
Den borrar sig in i en smällglimm, fastnar nästan där men kommer
irriterat loss och är glad igen.

Humlan möter en fladdrande fjäril och låter med en surrande grymtning
denna tankspridda kollega som ser ut som en förvirrad kontorist i en vit skjorta
hinna före till den röda rosen.

All vårens äppelblom och alla dessa snart glänsande äpplen
är för humlan förstås en bisak.
Men jordhumla, hushumla, ängshumla, åkerhumla och trädgårdshumla:
Ni flyger över gulnade gräsmattors öknar, ni flyger från våren genom midsommar
och in i september spejande efter allt som blommar och ni gör det för vår skull.

Utan fana, utan flagga kämpar ni för det gemensamma bästa!
Så människa! Du måste maka på dig! Du är bara en av de arter som ska leva här!

Människa! Du ska därför rädda den där mjuka vilsna helikoptern
som fastnat bakom verandafönstrets glasbur.

Lilla humla! Flyg genom oss, flyg genom våra medvetandes lövkronor
och befria även oss! Gud är en humla.