Det är adventstid. Jag sitter i kyrkan och arbetar. Strax är det samling i kyrkan och de som ska medverka värmer upp, övar lite, känner in rummet. Jag har dörren till expeditionen öppen och måste då och då släppa det jag har för händerna för att bara lyssna. Det är ljuvliga toner, ljuvliga röster som når mig genom kyrkan. För mig är adventstiden alla samlingar som speglar budskapet advent för med sig. Jag lyssnar till kraftiga mansröster, till spröda barnröster, till stark körsång med allt från nutida adventssånger till medeltida melodislingor, till solister - vana och ovana, till körer och grupper. Jag blundar och låter tonerna fylla mig, orden landa i mig och drabba mig. Jag får erkänna att när advent kommer då vill jag ha köpt mina julklappar, då vill jag inte springa i affärer och låta stressen drabba mig, för det gör den. Jag avstår i möjligaste mån från det, för att låta tonerna, sångernas budskap landa i mig. Jag vill vara bärare av det så att det får bereda plats i mig för julen som sakta men säkert, snabbt men säkert kommer närmare. Jag erkänner att jag är beroende av alla toner, alla ord. Jag behöver dem för dagar som ska komma. De kommer att bära mig, glädja mig, styrka mig, roa mig, utmana mig och påminna mig om att Advent sakta men säkert erövrar tillvaron med en hälsning från HAN som ska komma, Immanuel. Han vars namn betyder "Gud med oss". Han som är närvaro och löfte, hopp och fred. Jag vet inte hur du låter Advent landa hos dig, i dig? Vi har alla våra strategier, planer och tankar för advent. Dock vill jag önska dig en advents- och jultid som berör, överraskar och erövrar dig. Gud är nära. Gud med oss. 

Anna Lena Evehäll, pastor