Jag överfölls av minnen en morgon, sommarminnen. Jag hann tänka på när jag som barn plockade smultron och trädde på strå tillsammans med farfar Calle. Jag tänkte på de vita knästrumporna som var obligatoriska på skolavslutningen på lågstadiet och jag hann tänka på att bada i solvarm insjö medans svalorna leker i vinden, under den blå sommarhimlen. Minnen!

Jag kollade hur många gånger ordet ”sommar” återfinns i bibeln och hittar det bara fyra gånger, alla i Gamla Testamentet. Fyra gånger mellan Moseböckerna och profeten Sakarja. Sedan söker jag på ordet ”minne” eller minns och många gånger fler återfinns det ordet. Att minnas något är viktigt i Bibelns värld, särskilt att hålla i minnet vad Gud har gjort. Allt från befrielsen från slaveriet i Egypten till att bryta brödet och dela bägaren med vin för att minnas vad Jesus Kristus gjort i sin död och uppståndelse. Minns och berätta vidare till nästa generation uppmanar Bibeln.

Jag tänker på vad minnen betyder för oss. Allt det som är våra livs erfarenheter och som format och formar oss till dem vi är idag. Med stigande ålder förundras jag över minnenas betydelse i mitt eget liv. De människor som stigit ut ur tiden men som ännu lever starkt och klart inom mig. De relationer som bar då och som tycks vara oberoende av tid och rum än idag.

Vem är jag utan mina minnen? Vad är kyrkan utan det gemensamma minnet, det kollektiva minnet? Jag hoppas du får samla nya minnen denna sommar. Minnen med de dina, minnen med Gud. Att du får samla dem som smultron på strå, för kommande dagar.

                                                                                       Anna Lena Evehäll