Jag satt på ”bron”, eller trappen och tittade på regnet. Varje morgon hade jag senaste veckan tömt regnmätaren som står ute på gräset. 31 mm ena morgonen 37 mm regn nästa morgon. Det plockade på. Under veckan kom dryga 100 mm regn och det var innan skyfallen som lade delar av Närke under vatten. Vi hade själva fått vända när vi genade över skogarna för att ta oss hem via grusvägarna över skogen. Vattnet stod över vägen och vägbanken började ge vika. Vi fick backa, vända och välja annan väg.

   Jag tänkte på sångstrofen ”Skurar av nåd skola falla”. Minns du den? Texten börjar

"Skurar av nåd skola falla. Så lyder siarens ord. Härliga, saliga tider Stunda ännu för vår jord” och så kören: "Skurar från höjden. Ymniga, sänd oss, o Gud! Droppar ej endast, men skurar, Herre, att falla nu bjud!” Den sången finns både inom Pingströrelsen, Frälsningsarmén och i vår egen sångbok ”Psalmer & Sånger” som nummer 575 med lite annan text.

   Där sittande på bron tänkte jag helt stilla NU är det nog. Det räcker nu, med skurar, med ihållande regnoväder med namn som Hans. Min andra tanke var MEN kan man någonsin få nog av Guds nåd? Den vill jag gärna ha mer av. Få leva i nåd, frid, fred, försonad, hel och välsignad. Det där som jag funnit som droppar av och till i tillvaron, ibland även längre stråk i tid och rum. Det som bär och burit mig genom mitt vuxna liv, i min tjänst och i mitt uppdrag.

   Hur ser din erfarenhet ut av Guds nåd? Vad har du upplevt genom ditt liv? I din tro? Vad vill du dela med dig av? Vad behåller du helst själv, som ett heligt minne?

   Må Gud vara med dig och om inte drabba dig som skurar av nåd, så ändå droppar av nåd när vi går in i hösten.

                                                                                                                               Anna Lena Evehäll