Nu mitt i fastetiden kommer söndagen som handlar om Livets bröd. Det är en påminnelse för oss om att det finns en djupare hunger än den vi kan känna när vi har fått för lite att äta (även om den fysiska hungern kan vara nog så påtaglig, det vet alla som varit utan mat en längre tid.) Det finns en inre hunger efter mening och mål, som vi inte så ofta vågar ta fram. När livet rullar på som vanligt hinner vi inte stanna upp och tänka efter. Vi jagar istället vidare efter mer och bättre av allt. Vi har blivit duktiga konsumenter. Men den giriga hungern som vi är vana att lyssna till i vår tid, den blir aldrig nöjd. Den vill alltid ha mer. Kvar blir bara en ännu större hunger, eller tomrum om du så vill.

Det finns ett tv-program som heter ”du blir vad du äter”. Det är ju en överdrift förstås men, det är nog så att vår hunger och törst säger något om vilka vi är. Vi behöver mat och dryck för att orka leva. Vi skulle inte hungra om det inte var för att det är ett behov hos oss som behöver tillfredsställas.

Människans hunger efter det andliga har i alla tider uppfattats som ett gudstecken i sig. Vi skulle inte hungra efter Gud om Gud inte fanns.

Kristen tro handlar om något så påtagligt och vardagligt som bröd. Men att läsa om bröd och tala om bröd är inte detsamma som att bli mätt. Bara den som har ätit bröd vet vad det smakar. Bröd står för det nödvändigaste. Utan bröd kan man inte leva.

Den enklaste av bilder använder Jesus när han talar om sig själv. ”Jag är livets bröd.” Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

En princip kan aldrig skänka mättnad. Idéer kan kittla tanken, men aldrig stilla vår törst. Vårt begär, eller ständigt jagande efter mer och bättre kan heller inte skänka mättnad.

Men tack och lov så finns det mättnad att få, vi behöver inte gå med ett tomrum inom oss. Kristen tro är att bli delaktig i Jesus, och han i oss. I nattvarden blir detta mycket konkret för oss: han ger sig själv åt oss i brödet och vinet. Kristus har gett sitt liv för oss och det är bara för oss att ta emot.