Efter en lång vinter undrar man ibland om det någonsin ska komma nya löv på de tillsynes livlösa gråa grenarna i trädet. Det tycks som om allt liv är borta. Så en dag går man förbi samma träd och upptäcker små, små gröna skott. Jo, men faktiskt det är något på gång! Nya små ljusgröna löv trotsar kalla nätter och molniga dagar. Det behövs inte mycket sol och värme för att det ska börja spira!

Ibland kan vi göra samma erfarenheter i livet som efter en lång kall vinter. Vi längtar efter att livet ska börja spira igen. Ändå är det så svårt att släppa taget om det gamla. Det kan kännas lite som att dö. "Ja, visst gör det ont, när knoppar brister" skriver Karin Boye. Hon skildrar den växtvärk som får själva våren att tveka. En väg som gör ont och som kostar på. Men det slutar inte där. Det är då livet börjar blomma på nytt. Som vår efter vinter. Som påskdagsmorgon efter långfredag, som ett andligt uppvaknande efter en tid av mörker och öken. Det finns alltid hopp trots allt!