Sommar, sommar, sommar. Vi svenskar är ju väldigt förtjusta i sommartiden. I ljuset, i de långa kvällarna, i värmen. Samtidigt har vi fått väldigt mycket av värme denna vår och sommar. Vi har fått alldeles för lite regn. Det börjar bli problem för jordbruket, för bönderna, för växtligheten. Lagom är det svåraste av allt här i livet, så också för vädret: lagom sol, lagom regn, lagom länge. 

Jag läste ur Apokryferna häromdagen, ur Manasses bön. En text som fått namn efter en kung i Juda under första halvan av 600-talet f.Kr. Troligen är den inte skriven av honom, utan har tillkommit sent, kanske vid tiden för Kristi födelse rent av. Bönen utgör en sida i min bibel, en kort text alltså. Den börjar "Herre, allhärskare, våra fäders Gud... Du som skapat himmel och jord med all dess prakt." Längre ner i texten sägs det "Du är Herren, den Högste, full av medkänsla, sen till vrede och rik på kärlek." 

Några rader ur en gammal bibeltext som man kan fundera på under sommaren, vända och vrida på, påminna sig, memorera rent av. Vad innebär det att Skaparen är full av medkänsla, sen till vrede och rik på kärlek? Vad innebär det i ditt liv? Kanske kan du fundera på vad skapelsen, prakten berättar om Gud, och vad denna berättelse säger dig, vad den säger om dig. Låt oss leva denna medkänsla och kärlek i mötet med andra under sommartiden. 

En skön sommartid, välsignad sommartid önskar jag dig! 

Pastor Anna Lena