Ljuset vänder åter, vi märker nu att dagarna blir längre. Det är ljusare längre på eftermiddagen och det ljusnar tidigare om morgonen. Vad betyder ljuset för oss? Många av oss har saknat det. Jag mötte i början av december en kvinna ute på gården. Hon hade just varit till ett av de stora affärerna vid Marieberg Köpcentrum och inhandlat en kartong med stearinljus. Jag behöver dem nu, sa hon. Jag vill kunna tända ljus så här års, lade hon till, jag vill fylla på med ljus. Vi har levt en längre tid med fönsterlampor, timer som tänder och släcker, eldat stearinljus för att få ett milt sken omkring oss i köket när vi äter. Ljuset har saknats oss. Det är svårt att vänja sig vid skymning och mörker.
Är det inte likadant i världen just nu? Vi saknar ljus. Vi saknar hopp. Vi ser mest konflikter, krig, skadade och dödade i våra nyhetsflöden. Ljuset saknas i världen. Var ska vi finna ljus och hopp?
Ett ljus jag sett är att kyrkans folk i USA, vanliga människor som tillhör kyrkor, de tar sig ut på gatorna för att protestera mot en politik som skapar djupa sprickor i deras samhälle. De ”beväpnar” sig, inte med vapen, utan med skyltar och visselpipor. De delar ut mat, hjälper grannar som de vet är rädda för utvisning, för att ryckas upp ur sina hem, sina liv, på grund av politiken som förs. En hårdför politik som skär rakt igen samhällen och skapar oro och mörker.
I mörka tider får vi som kyrka, kyrkans folk i världen, luta oss in mot varandra, och in mot Kristus. Vi sjunger att han är världens ljus, vi läser om honom som Gud sände för att ge ljus, hopp och frid till varje människa. På equmenias ”TacoLov-kväll” häromveckan slutade vi andakten med att sjunga tillsammans ”Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart… det ljuset ska ut i världen vandra… det ska få lysa klart”. Till slut stod vi upp, vi tycktes räta på våra axlar och sträcka vårt ljus (i form av fingret) uppåt, vidare, högre. Många av oss tände också ett ljus i ljusbäraren. Ljuset fladdrade, rörde sig stilla. Våra röster slöt sig till en kör av ljusbärare. Ljuset är starkare än mörkret. Så avslutades kvällen och vi vandrade hemåt. Det kändes gott i själ och hjärta. Enkla handlingar, enkla ord – som ändå för oss nära både varandra och Kristus.
Så låt oss hålla ut: i bön, i lovsång, i påminnelsen om att varje lite handling av kärlek, värme ökar ljuset i vår värld. Var en ljusbärare. Luta dig in mot Kristus och ta rygg på andra som gör likadant. Ditt ljus, du behövs i världen, i vardagen.
Pastor Anna Lena
