Vad brukar du göra på ditt jobb strax innan du går på semester?
Det kanske är några dagar kvar, eller så är det länge sedan du lämnade din arbetsplats. Jag är dagarna innan semester bryter ut för mig. Jag har haft min sista expeditionstid, öppen expedition i Hagakyrkan på ett tag.
Det jag brukar göra de sista jag gör är att rensa skrivbordet. Det är skönt när man kommer tillbaka efter ledighet och finna ett tomt, tommare skrivbord. Bort med gamla uttjänta block, minneslappar i alla möjliga färger, påminnelser, anteckningar och protokoll. Samla ihop inaktuella händelser och lämna dem i papperskorgen. Ta vara på sådant som är bra att ha även i augusti och lägga synligt i högar det som jag bör ta tag i då, längre fram. Gå en extra gång till soptunnan och se det som varit ramla ner där och låta det gå till förgängelse.
Denna gång fastnade min blick på två saker. De hör inte ihop. Jag vet inte hur de egentligen hamnade på mitt skrivbord. Det ena är en sydd tavla i korsstygn med landskapsblomman för Närke: Gullvivan. Inramad och allt, lagd i en plastficka stod tavlan utanför min dörr en dag för rätt länge sen. Den följde med in och så har den hamnat i en hög med viktiga papper. Jag håller den i min hand…gullvivan. Den vackraste bland blommar, sa min pappa som var från Närke. Gullvivorna växte i hans föräldrahem och plockades med försiktighet. En liten gul tratt som vänder sig mot solen på sin gängliga stängel. Ett av Guds under i världen, i Närke. Vem som sytt tavlan, var den kommer ifrån, vem den är till – allt det är höljt i dunkel för mig. Ja, kanske är den numera min då den stod lutande mot min expeditionsdörr. Tack, om du som ställ den där läser detta.
Det andra min blick fastnar på är en rad djur som numera står på rad på mitt skrivbord. Vid ett tillfälle behövde jag ett lejon till ”Bibeläventyret” och den stora bibeln. Den var tänkt att läggas i Daniels-boken som en påminnelse om hur Daniel i sitt livs värsta stund, när han vägrat tillbe kungen och aldrig tillbe någon annan än Israels Gud, räddades i lejongropen av några änglar. Vi berättar om Daniel och hans historia i Bibeläventyret för årskurs 4, som en viktig berättelse ur Gamla Testamentet. Daniel, den godhjärtade unge mannan som hamnat i exil i Babylon. Kanske leder dina tankar dig till C.S Lewis berättelse om Aslan, i Narnia-serien. Det ståtliga lejonet som barnen möter i berättelsen.
När jag nu städade kom det att stå tre åsnor mellan lejonet och lammet. En hittade jag på loppis för en guldpeng, en stod plötsligt här en dag och den tredje fick jag som gåva när jag berättade om djuren på mitt skrivbord. Jag har låtit dem stå där, bli fler och föröka sig. Åsnan som bar Maria mot Betlehem, och modern och barnet på flykten till Egypten. Åsnan som bar Jesus in i Jerusalem under folkets jubel, dagarna innan påsken då allt tycktes slås sönder, gå under. När Jesus mötte korset och döden på Golgata kulle.
Så står det så självklart en påminnelse om tron på Kristus, på mitt nu nystädade skrivbord. Fullt synliga är de och formar en berättelse om tron. Det är inte alltid man har en minipredikan på sitt skrivbord, men det har jag nu och har haft det under våren. Jag låter dem stå kvar. Påminna mig om trons berättelse: lejonet, lammet och åsnan. Jag tror jag gillar åsnan mest, i alla fall just nu och kanske för att de just nu är tre stycken. Den uthålliga, sega, vänliga, envisa åsnan. Den som kan bära kristus-märket på korset på sin rygg, från manen och nedåt ryggen. Ännu idag en av människans uthålligaste vänner i världen, i tjänst för både människa och Gud. Ibland kan man få en hälsning liksom från Herren själv även när man sommarröjer sitt skrivbord i väntan på sommarledighet.
Gud välsigne din sommar och dig! Pastor Anna Lena
