Man brukar säga ”Det hjärtat är fullt av, talar munnen”. Av det skulle man kunna dra slutsatsen att det vi människor är mest uppfyllda av är hur vädret är. Jag har under sommarens samtal observerat hur intresserade vi är av väderleken och hur det påverkar möten och samtal. ”Hur var sommaren?” frågar vi varandra och genast berättade jag själv att vädermässigt hade vi både fina, nästan för varma dagar till regnmätare som uppmätte 100 ml regn på en vecka. Flera gånger fick jag frågan ”har du med dig paraply?” varvid jag svarade ”regnjackan ligger i bilen”. Många telefonsamtal under sommaren inleddes med ”hur mår ni?” och ”hur är vädret?”.
Jag tror inte jag fått frågan en enda gång ”hur har du det med din tro?”. Kanske är det så att jag inte heller ställt den frågan till någon under sommaren. Vilka frågor är djupast sett intressanta för oss att ställa? Vilka svar intresserar oss mest? Ibland säger någon att om vi vill få intressanta möten så bör vi vara närvarande och uppmärksamma på den vi möter. Vill du vara intressant? Var intresserad. Berätta lite mer om dig själv än att referera hur det var och är med väder och vind.
Vilket är ditt mest intressanta möte i sommar? Det är värt att fundera på. Själv mötte jag en rad unga människor som växt upp i en av församlingarna jag jobbat i. De är nu vuxna men återsamlades för att mötas. De hade varit med i församlingens barn- och ungdomsarbete, fått med sig mycket under uppväxten i församlingen och flera hade nu egna familjer. Det var fint att lyssna på deras berättelser, liv. Andra möten är ju mer på distans, via radion. Det är inte konstigt att radioprogrammet Sommar är populärt. Där får vi någons ord och berättelse under 1,5 timma. Någon ger oss av sitt hjärta och vi tar emot.
Vad är ditt hjärta fullt av nu när vi kommer att mötas i Hagakyrkan igen efter sommaren? Vad vill du dela, berätta? Vi ses fram över.
Anna Lena Evehäll
|
