1 Petr 2:4-5

4När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, 5då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus.

När jag läser det här bibelordet tänker jag på en mosaik, en bild sammansatt av en mängd olika stenar. En del är kanske guldglänsande. Andra är marmorstenar i olika färger. Men där finns också enklare stenar, som vanlig gråsten t.ex. Och alla dessa stenar behövs! Mosaikbilden skulle inte innehålla den färg och form som den har om det inte vore för olikheterna. Varenda sten fyller en uppgift. Och det är just olikheterna i form och färg som gör att mosaikbilden får liv och djup.

Så brukar jag tänka och överfört på oss människor så är det också hos oss så att olikheterna gör att helheten blir komplett. Var och en av oss behövs i det andliga husbygget, och det gör inte något om alla stenar glänser lika starkt. Vilken titel man har spelar ingen roll i Guds husbygge. Om man är stor eller liten spelar heller ingen roll. Man kan vara hur grå och vardaglig som helst – men man betyder ändå något i helheten.

Det finns dom som menar att vi ska vara likadana allihop. Att alla ska tro och tänka på samma sätt. Om man inte gör det så anser de inte att man passar in. Men tänk så tråkigt det skulle bli om alla var likadana. Inte en avvikelse och därför inget mönster. Dött och livlöst istället för just Levande Stenar!

I det andliga husbygget behövs alla, även de obekväma och annorlunda, även de kantiga och jämna. Det känns tryggt att få tro så. Då har var och en av oss sin plats i detta husbygge.

Att få tro så färgar också av sig på ens människosyn. Det är inte bara de felfria och perfekta som får vara med. Även de skröpliga och misslyckade har sin plats och husbygget skulle inte bli komplett utan dem.

Kanske blir inte huset ett praktfullt palats eller tempel i bara guld och marmor. Men han som tar emot och använder sig av de levande stenarna i sitt andliga husbygge vill heller inte ha ett palats. Då skulle han ha använt sig av något annat byggnadsmaterial än människor. Nu blir det istället något levande, där mänskligt mixas med gudomligt, och där varje olikhet ger sitt bidrag.

Tänk att få vara med i ett sådant sammanhang. Det är det vi är kallade att gestalta som församling. Att alla är välkomna oavsett ras, kön, förmåga eller handikapp. Vi är alla lika mycket värda. Alla får vara levande stenar, alla får vara med i gemenskapen.