Redan på Bibelns första sidor ställs frågan: ”Skall jag ta vara på min broder?” Det är Kain som ställer frågan, strax efter att han har dödat sin bror Abel. Och frågan som Kain ställer återkommer sedan gång på gång i mänsklighetens historia och i våra egna liv. Vad har jag för ansvar för min medmänniska? Räcker det inte att jag bryr mig om mig själv och mitt eget liv?

I bibelns berättelser får vi veta vad den brännande punkten kommer att bli på den yttersta dagen. Då avslöjas vad vi har haft för inställning till vår broder eller syster. Jesus kommer att säga: ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

Gud är intresserad av mänsklig nöd och av rättvis fördelning! Ja, det talas mycket om rättvisa i Bibeln. Man kan ju annars tro att sådana saker inte kan intressera Gud. Men vår andlighet måste också ha en förankring i verkligheten, annars klingar den falsk. I dagens bibelord kommer det fram på ett tydligt sätt. ”Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett” (1 Joh. 4:20).

Andlighet utan kontakt med verkligheten låtsas ju om som om sådant som misär, lidande och nöd inte fanns. Sådant håller man sig i alla fall för god för att befatta sig med.

Om man är kristen bara för en stunds avkoppling på söndagen med vacker musik och en känsla av högtid, då tar man miste. Kristen tro sätter medmänniskan i centrum. Det handlar om ett sätt att leva tillsammans, där man bryr sig om varandra.

Ska jag ta vara på min broder eller min syster? Den frågan är alltid aktuell och utmanande. Och i förlängningen ligger andra oroande frågor: Hur kan det finnas orättvisa och ojämlikhet, hur kan någon enda bli bortglömd i en värld där det finns kristna?

Ann-Louise Holmlind