Ljus av hopp! |
Publicerad 2015-11-24 av Ann-Louise Holmlind |
Nu på söndag tänder vi det första ljuset av fyra, och nedräkningen till julen börjar. Vi tänder ljus av hopp som får lysa i mörkret. Här i Sverige är det extra tydligt att vi behöver ljusen för att lysa upp vintermörkret. Våra ljus är symboler för hopp. Hopp om att livet ska bli lite bättre, för dem som inte har mat för dagen, eller för all flyktingar från krigets Syrien, för alla som är rädda för nya terroristattacker, eller bara för oss själva eller våra anhöriga. Alla behöver vi ljus! Advent betyder ankomst. Och under adventstiden väntar vi på honom som ska komma. Vi sätter vårt hopp till honom och hans rike. Vi hoppas och vi längtar efter en lösning i stort och i smått, att saker och ting ska ordna sig. Just nu väntar vi på julen som ligger framför. Många barn väntar väldigt intensivt. Då är det väl mest julklapparna man vill ha och jullovet som man ser fram emot. Men julens verkliga budskap kommer ofta bort i förberedelserna. Det dränks i all vacker julmusik i varuhusens högtalare, som vill få oss att komma i rätt stämning så att vi ska köpa lite mer. Mer mat och godis, mer leksaker och elektroniska prylar. Mer av sånt som vi behöver, men också av sånt som vi bara köper för att ha något att slå in i paket till nån som ändå har allt. Julen handlar om att ge. Vi som har det bra här i den rikare delen av världen, vi kan ge till dem som har det sämre än vi. Ordet fred börjar med rättvisa tror jag. Att vi som har delar med oss till dem som inte har. Då tänder vi hoppet för fler. Fortfarande finns det fattiga – barn som inte kan hoppas på julklappar eller julmat till jul. Fångna, som sitter fängslade för sin övertygelses skull, blinda som inte kan se – och andra som inte vill se. Förtryckta som inte vågar göra sin röst hörd och protestera. Människor som är på flykt undan krig och förföljelse och de som drabbas av naturkatastrofer och fattigdom. Ja, listan kan göras lång. Jesus ville att vi skulle öppna ögonen för orättvisor runt omkring oss och göra något åt dem. Det är kanske inte så mycket vi kan göra. Ja, ibland kan det kännas som om det inte är någon idé. Det är ju ändå som det är och vi har inget inflytande över de onda strukturerna i alla fall. Nej, det är väl sant. Vi kan inte förändra hela världen och göra den rättvis. Det vore en alltför stor uppgift. Men tänk om det är så ändå att vi kan göra något. Vi kan hålla fast vid hoppet om en bättre värld. Vi kan tända ljuset i någons ögon där hoppet hade slocknat. Vi kan skänka en slant till välgörande ändamål. Vi kan göra gott i det lilla. För det börjar där, med människor som vill varandra väl. Det är något av julens insida, tycker jag. När Jesus rider in i Jerusalem på en åsna, så gör han det i all enkelhet. Ändå väcker det en så stor förväntan hos människorna runt omkring. Nu kommer han! Han som vi har väntat på och som vi sätter vårt hopp till. De väntade sig en revolution. Men inte en sådan revolution som de fick. Jesus startade en revolution som förvandlade människor från insidan, han besegrade det onda med det goda och det onda tvingades ge vika. Därför får vi nu när vi går in i advent och julförberedelserna påminna oss om detta. När vi tänder våra ljus i adventsstakar och stjärnor får vi tänka på honom som är livets ljus och som ger hela världen hopp. Och vi får göra vad vi kan för att förverkliga hans vision om Guds rike och i vår tur tända ljus och hopp i vår omgivning så gott vi nu kan. För det goda är alltid starkare än det onda. Och det är alltid idé att tända ljus. AMEN. |
Arkiv |
Ord på ord... |
2024-10-29 av Anna Lena Evehäll |
En aning om... |
2024-09-05 av Anna Lena Evehäll |
Berättelsen |
2024-03-26 av Peter Lyxell |
Lista äldre inlägg |