"Det skiftar" säger någon till mig i förbifarten. Nyss var det höst, nu är det vinterlikt. Nyss var jag ung, nu är jag äldre. Nyss... vilket underbart ord. Det kan spegla ögonblicket vi just lämnade och samtidigt kan det handla om då, när vi var något annat. Då, när det rådde andra tider. Då, när vi levde i ett annat skeende. Livet har sina skeden och skiften som får saker att ändra sig, förändras. För några av oss känns skiftena hotfulla. För andra av oss känns de hoppfulla. Ett skifte är en ny möjlighet, en ny öppning. Idag kom snön till Örebro. På en kort stund skiftade hösten till vinter. Hur länge det varar vet ingen? Kanske bara framåt kvällen. Ett annat skifte är sannerligen å färde. Vi går mot avslutningen av kyrkoåret. Ett skifte sker vid första advent. En del har redan "tjuvstartat" med ljus på balkongen, en ljusslinga i trädgården. Någon djärv människa har tagit fram ljusstakar i fönstren. Affärerna skyltar för fullt med julsaker. För dem är säsongen kort. Det gäller att sälja ut lagret av adventstidens prylar. Något reklamblad ropar djärvt "julsäsongen är här". Hur vi uppfattar det skiftar för oss. "När tiden var inne sände Gud sin son" berättar evangeliet. Det är det stora skiftet i kristen tro. Gud gjorde något nytt. Något som är av bestående värde, som består. Det finns skiften som varar. Som är menade att vara, bestå.