Jag hör Regionala kyrkoledaren i region Mitt berätta att den lilla församlingen i Malung har under den stora Dansbandsveckan i Malung lånat Equmeniakyrkans husvagn och stått på dansområdet för att bjuda på fika och samtala med människor. Han säger några snabba ord om vad samtalen rört sig kring. Jag hör berättas om dansarnas ”Holy moment”, heliga ögonblick. Jag är ingen dansare av rang, egentligen inte alls. Men jag kan förstå vad de där Holy moments är. Jag anar att det är när allt bara fungerar, kroppen bara flyter med i musiken, man är helt synkad med sin danspartner och man är lycklig, man är i sitt esse.

Jag funderar på när mina Holy moments möjligen infaller? Det slår mig att jag när jag under några dagar fått gå en kurs i ”Fritt broderi” på en folkhögskola i Dalarna fått några sådana ögonblick. En kväll sitter jag ensam i salen på Folkhögskolan, jag lyssnar på jazz och broderar. Jag har flyt, stygnen är med mig, inget trasslar. Jag är i ett kreativt flyt, flöde och broderar i takt med jazztonerna. Jag är i mitt esse, i mitt djupaste varande. Ett Holy moment, heligt ögonblick. Är det så vi kommer nära Gud själv, kreativitetens källa och varandets djupaste källa? Vi är i hans flöde.

Under sommaren befinner jag mig en dag i Uppsala Domkyrka. Vi har just gått en guidad vandring i den svala (ja, om man jämför med de +35 grader som råder utanför) kyrkan. Vi strosar runt. Det inbjuds till Lunchmässa. Vi är några som slår oss ner. Vi tas med in i bibelns värld, in i psalmernas värld. Vi erbjuds böja knä och ta emot det brutna brödet och det röda vinet. En folkmelodi spelas på orgeln. Oväntat känner jag heligheten strömma mot mig, genom mig. Jag tackar Gud för det där oväntade ögonblicket, lunchmässan. Jag ser att mina bänkgrannar anar det samma. Deras axlar har sjunkit ner. Deras pannor slätats ut. Gud är i rörelse i den stora katedralen. Några turister, uppenbarligen av annan tro, väntar ut mässan för att strosa vidare. Men även de tycks slappna av. Holy moments, heliga ögonblick. Vad är ditt ögonblick denna sommar?                                                                                                                                                                                                               

Anna Lena Evehäll